För några år sedan satte jag ihop en kort resumé över det som jag upplevde under främst 70-talet. Det hände så mycket på den tiden så det bör finnas några miljoner med personer, som har väldigt intressanta och rätt så vilda historier att berätta från den tiden och tänk så fantastiskt det skulle vara om bara 10% av alla dessa ex.hippies skrev sina memoarer, innan det kommer en massa unga akademiska besserwissers, som säger att allt var på ett annat sätt än vad det egentligen var.
Upplevelsen av verkligheten och vad som hände kan så klart variera väldigt mycket - det beror på vilket gäng man befann sig i. Somliga rökte marihuana, men alla gjorde inte det (även om folk i dag kanske tror det). Det var inte droger, som var det viktiga, det var en "vild och evig längtan", som hade gripit en hel generation av idealister. Men det hindrar ju inte att det också fanns ställen där ungdomarna bara klädde ut sig på rätt sätt för att det var en trend, ex. i småstäder på landsbygden. Jag har fått ett intryck av att det var många, som i tidigare liv hade varit i kloster, som nu återförenades i stora grupper med en "nedärvd" gemensam konsensus. Gruppkarma kan man också säga. En armé av spiritual warriors, som nu skulle vända mänsklighetens utveckling mot något bättre.
Denna tillbakablick publicerade jag sedan på Passagen Blog, men Passagen har tydligen kraschat så att min blogg där blivit raderad. Men som tur var så litade jag inte på Passagen så jag hade kopierat och sparat artikeln i datorn.
Nu gör jag helt enkelt så att jag bara kopierar in den gamla artikeln. Jag bryr mig inte om att kontrollera att alla länkar fungerar - jag bara utgår från det eftersom det skulle ta för lång tid att undersöka alla. Jag har kollat några.
De, som är yngre vet ju inte riktigt vad som hände på den tiden så det är väl nästan vår plikt att skriva ner våra memoarer nu. Men det jag skrivit här är bara en slags grundkarta över hur världen såg ut om man upplevde den från kvarteren kring Sveavägen - Odengatan i Stockholm..
 |
| Tulegatan 31 i början/mitten av 70-talet. |
 |
| Tulegatan 31 i dag. Foto Google Earth |
Det är 30 år sedan det hände,
enligt tidningen free.
Jovisst, är det så!
Det är 30 år sedan New Age fick startfart genom folket i och runt Galleri Medmera, Café Vega, senare Café Pan, och inte minst Vattumannen, bokhandeln som jag minns först som en pytteliten bod en trappa ner på Tegnérgatan där Mikael Gejel arbetade.
Men det är också 40-45 år sedan det började hända. Överallt i världen och kanske speciellt i USA.
Det är också ung. 55-65 år sedan som alla de här speciella individerna föddes, strax efter världskrigets slut. Några miljoner barn, som inom sig bar på ett latent intresse för andlig utveckling, ett intresse som plötsligt skulle vakna 20 år senare.
De, som var med när det hände, borde skriva memoarer nu, det skulle vara kul att läsa. Det hände så mycket att olika personer måste ha uppfattat tillvaron helt olika, men ändå inte. Olika berättelser skulle kunna pusslas ihop till en helhet.
70-talets första år var enormt intensiva, i alla fall bland de ungdomar, som var spontant uppfyllda av ett nyväckt intresse för andlighet och som av andra kallades hippies.
S.k. vanligt folk hade fortfarande kostym med slips eller klänning med guldarmband, något som var otänkbart bland hippies, som ansåg att en sådan klädsel var en reklamskylt för kapitalismen, som man var motståndare till.
Numera är det helt OK att ha klänning och guldarmband bland yogis och vegetarianer, men på 70-talet gick det inte.
Om man träffade någon, som var klädd i kostym, så kunde man vara säker på att den personen inte visste något alls om vare sig astrologi, makrobiotik eller spiritism.
Man visste redan på förhand att om man bara nämnde ett enda ord om något sådant så skulle svaret genast bli: ”Tror du på det där?”
Kanske inte äldre herrar i någon spiritistisk förening eller prästen i Liberala Katolska Kyrkan. Det fanns några här och där, men de var väl mest ett slags osynliga undantag.
Ute på landsbygden kunde det tydligen vara på ett annat sätt.
Jag frågade just en väninna, som bor i Ludvika, hur det var på den tiden och hon sade att det fanns visserligen ungdomar som klädde sig i hippiekläder, som ex. afghanpäls, och lyssnade på Jimi Hendrix och Janis Joplin, men de var inte intresserade av någon nyandlighet. Det var i hennes omgivning mest ett ytligt mode.
Den tydliga uppdelningen syns inte längre och kritikerna tycks ha lugnat ner sig.
Flower Power
Sitt oppositionella sinnelag visade man på den tiden genom att klä sig i starka färger, indiska halsdukar, långa kjolar, afghanpälsar, broderier, pannband och fransar.
Man ville gärna visa att pengar inte var allt genom att leva extremt billigt och gärna så naturligt som möjligt. Man kunde ju ockupera någon gammal stuga i skogen och odla grönsaker och köpa en säck med råris, en påse havssalt och en stor flaska Tamari och om man hade några barnbidrag så räckte det till bensin till en gammal bil också. Vackra kläder kunde man sy själv.
Många startade kollektiv och det var populärt med yoga, vegetarianism, astrologi, makrobiotik, fornordisk mytologi, antroposofi, spiritualism, medialitet osv. och gamla vardagsrum gjordes om till meditationsrum med madrasser på golvet och Krishnabilder på väggarna i stället för soffa, bord och byrå.
Jag upplevde det som att vi var indelade i tre stora grupper.
En grupp som lutade mer åt det politiska hållet.
Det var kommunister eller ”vänsterfolk” som protesterade och demonstrerade mot USA och kapitalismen. Vietnamkriget hade satt fart på dem! Jag märkte att de fanns men jag kände dem inte. Jo, jag kände folk i den delen av dem, som kunde kallas för ”politiska naturdemonstranter”, en slags föregångare till miljöpartiet.
De räddade almarna i Kungsan och de demonstrerade mot besprutningen av järnvägarna med hormoslyr.
En grupp höll sig på jorden.
Det var ”jordfolket”, som på ett mer inåtvänt sätt demonstrerade mot kapitalismen, dvs mot beroendet av höga löner och meningslösa jobb.
De stod inte på Sergels Torg och predikade utan de drog i stället iväg till landsbygden för att odla egen mat och bo billigt, men med gemenskap, i gamla hus i skogen. Fria barn lekte indianer och plockade jordgubbar.
Några pappor ”rökte gräs”, marihuana, som de odlat själva i någon skogsglänta eller i garderoben, medan mamma i långkjol bakade makrobiotiskt / antroposofiskt surdegsbröd eller chapati, som gärna åts med Tahin, en smet av krossade sesamfrön, som blev enormt god om man rörde ihop den med honung.
Till det drack man Te-Mu, Fo-Ti-Tieng, yerbate eller chaj (te med kryddor). Ingen alkohol!
Karavanen, ledd av Patrik, drog med häst och vagn genom Sverige.
En grupp var mera i teoriernas värld.
Det var den ”intellektuella andligheten” i Sthlm med föredrag, klubbar och böcker.
Örtagubben, Vattumannen, Liberala Katolska Kyrkan, antroposoferna, Hare Krishna, makrobiotikerna m.m. Inlåsta i en lägenhet fanns Children of God.
Ananda Marga fanns också och nånstans även Summit Lighthouse, lett av Elisabeth Claire Prophet, som var anhängare till den uppstigne mästaren St Germain och reste omkring och predikade. Tror att jag var på ett föredrag med henne och efteråt fick man defilera förbi henne och hon tryckte en sten i pannan på var och en. Somliga svimmade nästan.
I Gamla Stan fanns Klubb Kamelen där Eddie Grahn på kvällarna ordnade föredrag i olika ockulta ämnen. I dag har Eddie gjort om lokalen till loppis.
Ibland for vi till kollektivet Ljusbacken, som Björn Skålén hade startat tillsammans med kompisar. Numera kallar han sig Loka Devadas och tycks åka fram och tillbaka mellan Delsbo och Goa, samtidigt som han, iklädd orange turban, basar för sin Fri Akademi.
Det fanns många kollektiv, ex. Moder Jord i Skåne.
Vart man än gick eller åkte så träffade man kompisar.
Bokhandeln Vattumannen startade i Sthlm och började sälja böcker i alla dessa nya ämnen. Sådana böcker fanns inte att köpa i Sthlm tidigare med mindre än att man uppsökte de olika ideologiernas egna små ställen.
Örtagubben hade nog den enda astrologiboken och den var skriven på danska. Men sedan kom de ju på Vattumannen.
Om man ville läsa kosmologi kunde man hitta böcker av Elisabeth Ståhlgren, som hade en liten ”andlig grupp” omkring sig.
Tillsammans med Jörgen Åsvärd, som också jobbade hos Örtagubben, for jag till London för att se vad som fanns där. Vi besökte en massa medier och tidningen Psychic News.
Bokhandeln där hade en hel hylla med astrologiböcker, ja det kanske var en hel liten vägg!
Örtagubben Harry Blom, satt i boden, i hörnet Luntmakargatan och Markvardsgatan, bakom en stor, gammal skrivmaskin, som han intensivt knackade på medan förtjusta damer försökte få honom att prata i stället.
Han gjorde tidningen Seklet och Agneta Forsslund korrekturläste. I sin lägenhet på Odengatan hade han mängder av litteratur om mystik.
Jag bodde ett tag hos Agneta, på Tulegatan 31, intill Örtagubben, och där fanns minst en representant för varje riktning.
Gården var som en kopplingsstation mellan de olika grupperna, men på den tiden förstod jag inte riktigt vilken intressant knutpunkt det var. Men det fanns ju många.
Den största knutpunkten kan ha varit Vattumannen.
Jan Fjellander, som hade sitt tryckeri här på Tulegatan, tillhörde den ”politiska miljörörelsen” och var kompis med de blivande miljöpartisterna. Han hörde nog till den falang, som intresserade sig för den ”tekniska sidan av det andliga”, psykobiofysik... i stil med psykometri, pendel, slagruta, jordlinjer och magnetfält.
Janne, som hade fikat med Uri Geller, intygade att en sockerskål av metall, som stod på bordet mellan dem, hade börjat vrida sig utan fysisk påverkan av någon.
Bengt Olsson bodde också här ”på samma gård” och han var kompis med skogsfolk och karavanfolk, som bodde hos honom när de var i stan. En bild av Benke finns i dag mitt bland termosarna på thermosmuseums sida.
Agneta och jag jobbade hos örtagubben Harry Blom, och hon var tillsammans med hans kompis Arne Örngren, som var astrolog, så här, runt Harry och Arne, hade vi de intellektuella filosoferna som grävde bland böcker.
Harry , Arne, Agneta och jag brukade ofta, när affären hade stängt på kvällen, gå till Sällskapet Sanningsökarna, som hade seanser på Kammakargatan, i närheten av Vattumannen.
Och Agneta skrev dagböcker om sina astralresor.
Med Jörgen Åsvärd, som också jobbade hos Harry, sprang jag på ”alla föredrag” inom ockultism och andlig kosmologi, till skillnad från den vanliga vetenskapliga kosmologin.
Harrys affär var en liten bod, med väggarna fulla av små lådor med homeopatmedel, i hörnet av Luntmakargatan och Markvardsgatan. Här fanns också pendlar och hälsopreparat.
Jag testade massor av homeopatmedel, men märkte bara effekt av några få: Sulphur collo, som jag kunde ta bort finnar med, Nux Vomica, som jag tror att jag blev trött av, Coffea cruda, som gjorde att jag kunde somna och Cocculus, som tog bort åksjuka.
Ett tag bodde även Sita Brandt här på Tulegatan. Hennes pappa var biskop i Liberala Katolska Kyrkan i Holland och hon var tillsammans med Roland von Malmborg, som är kusin med Jan Fjellander vars pappa var biskop i Liberala Katolska Kyrkan här i Sthlm. Hon jobbade ett tag på Vattumannen.
Jannes mamma var en idealistisk och filosofisk dam, som bl.a. hade skrivit ett litet häfte om den heliga graalen.
Agneta och jag döpte oss i Liberala Katolska Kyrkan och Agneta fick problem med att hon nu inte visste om hon var katolik eller protestant! Hon undrade vad hon skulle säga om någon frågade.
Själv trodde jag nog mer att jag var hindu och klistrade Krishnabilder över de italienska prydnadsföremålens madonnor.
Ett tag så uppstod underliga situationer, som fick mig att upptäcka gralsriddarna, Wagner och Ludwig II av Bayern, men speciellt sagofigurerna Parsifal, Lohengrin och eremiten. Fast Lohengrin hade jag alltid gillat, han fanns ju med i mina barnböcker Min Skattkammare.
Jag sträckläste en tjock bok om honom och kejsarinnan Elisabeth av Österrike och av Jannes mamma fick jag en bok, som hette Die Ludwige von Bayern och var skriven på frakturstil.
Gud, vilken dramatisk sagokonung!
Jag trodde att Ludwig hade varit munk i tidigare liv och tecknade ett sådant porträtt av honom, som jag hängde upp på väggen. Agnetas kompis Hans fick upplevelser av den heliga graalen och blev inlåst på Beckis. Han liknade Ludwig II, som också hade blivit inlåst.
Jannes mamma brukade köpa biljetter till operan så att hennes vänner kunde sitta tillsammans på Wagners operor. Det var på operan jag först träffade Sita, som var där med Roland.
Långt senare for både Agneta och Mikael Gejel ner till Neuschwanstein, där Mikael träffade en astrolog, som ansåg att Ludwig hade varit Johannes av Korset i tidigare liv, och Agneta blev jagad av en svan.
På 70-talet var det Indien som gällde, indisk filosofi, indiska gurus, Indienresor, indisk mat, Hare Krishna, BhagavadGita, mjukbyxor, orange tröja och indisk halsduk. Det var inte heller fel att ha ett radband av tulasikulor.
I Krishnatemplet köpte jag LP-skivor, som jag spelade hela tiden hemma, där jag hade målat hallen i orange och rosa.
Kanske att den indiska trenden startades av att Beatles tog hit den första allmänt kända gurun, yogin Maharishi Mahesh.
Sedan blev det ju fler, som kom på att även de kunde ta hit indiska gurus.
Och ännu senare började amerikanarna att komma på att ”varför ska man ta hit en guru från Indien när man lika gärna kan bli guru själv?”
Så småningom kom även svenskarna på att det kanske inte var så stor skillnad på att vara guru och att vara egen företagare.
Indianerna var kanske inte lika pigga på saken.
De hade ju först blivit nästan utrotade av den vite mannen och nu blev de i stället, tvärtom, nästan med våld framdragna av folk, som ville ha dem till andliga lärare för att "sno deras andlighet också"..
Det senaste på den fronten, nu på 00-talet, kan vara Kiesha, som blev kändis genom att fejka indianceremonier medan Lakota knorrade och skrev protester.
Så nu fanns det något nytt man kunde vara, nämligen "plastic shaman".
Fast nu verkar Lakotas ha insett att de själva måste ge ut någon undervisning, om de inte vill att andra ska göra det, så man kan hitta dem på YouTube.
De anser sig vara ensamma ägare av Medicinpipan, som de har fått av The White Buffalo Woman och de vill nog helst inte lära oss alltför mycket om det verkliga innehållet i sina ceremonier. De ändrar någon detalj så att det inte fungerar. Har jag hört!
Men det mesta har ju SwiftDeer redan lärt ut, så honom och hans Deer Tribe verkar de vara litet sura på.
Det var, på den gamla goda tiden, inga fasta gränser mellan de alternativa grupperna och folk kände varandra över hela Sverige. Världen vibrerade av färgglada ungdomar med nya idéer.
Alla ville skapa ett nytt samhälle baserat på fred, sagor, skönhet, rena grönsaker, meditation och yoga och skogsdrömprinsen Johnny hade pannband av näver och gröna kvistar i håret.
En gång satte han på sig min hellånga, röda, vida kjol och marcherade tillsammans med vaktparaden.
Att ockupera hus gällde också, speciellt i början.
I Köpenhamn hade Christiania ockuperats av ”hemlösa” ungdomar efter att staden hade stängt deras tidigare tillhåll, ett kulturhus. Den danska ”husockupantrörelsen” hade funnits sedan 1967 och i juli -71 började man att klippa upp taggtråden för att ockupera det jättestora, gamla försvarsvärnet, som hade byggts på 1700-talet för att förvara krut.
På 1800-talet hade kavalleriets officerare tränat här, så det fanns jättestora ridhus.
Det är en hel stadsdel så det fanns plats för många olika grupper.
Nån gång vid -68-69 försökte studenterna i Stockholm att ockupera kårhuset, men fick bara till svar att ”det fick de gärna” och det liksom ”rann ut i sanden”, trots att en student försökte hålla ett ”brinnande tal” på bruten svenska.
Några hippies ockuperade en gammal kvarn, där fyra personer levde på ett barnbidrag.
I Stockholm startade ett slags konstnärligt arbetskollektiv, som kallades Kapsylen.
På 80-talet kom indianerna.
Nu blev det fransar och fjädrar på riktigt.
Först kom Rolling Thunder, vars två adepter slog på ceremonitrummor, och upplyste oss om att ”den vite mannen måste ta tillbaka sina ceremonier”. Midnattssolen lös över tältlägret 1982.
Jörgen I Eriksson, Mikael Hedlund och Mikael W Gejel startade Yggdrasil på ett möte på Café Pans föregångare Café Vega och nu var det ceremonier som gällde. I fornnordisk tappning, naturligtvis, vanligen ute vid Hansta, norr om Stockholm.
De tog hit SwiftDeer 1985 och det som sedan gällde var indiansk shamanism med svetthydda, Talking Stick, shamantrumma, medicinhjul och naturceremonier där man pratade med träden, djuren och förfäderna. Och den förbjudna medicinpipan fanns också med, till Sioux-indianernas stora förtret.
Vi hade aldrig sett en svetthydda tidigare, inte ens hört talas om sådana, men tio år senare visste alla i Sverige att sådana finns. Även medicinhjul och Talking Sticks har blivit något som de flesta har hört talas om.
Jörgen och Mikael föredrog även i fortsättningen den nordiska terminologin, medan jag knåkade ner även indianerna i min ryggsäck.
SwiftDeer införde också olika varianter av healing med bergkristaller.
Vid den tiden så fanns nog bergkristaller att köpa bara på Geoart, en affär som specialiserat sig på mineraler. Den affären hade ingenting att göra med New Age, indianer eller healing.
Tio år senare hade SwiftDeers inflytande resulterat i Kristallrummet i Gamla Stan.
Det startades på Café Pan på Götgatan av Jacques och Lena Laurent, som hade blivit inspirerade till att importera kristaller efter att ha gått på SwiftDeers kurser, som leddes av Batty Gold på deras gård utanför Åseda i Småland.
90-talet
Vår tidsålder styrs av stjärntecknet Vattumannen, som styrs av Uranus, som styr elektricitet och speciellt kommunikation på en ”högre nivå” och IT-teknik och på 90-talet fick allt detta högsta fart och spreds till alla.
New Age hade plederat för en frekvenshöjning med hjälp av ”divine ecstasy”, ceremonier, diet, religion, yoga och meditation, medan våra ingenjörer nu på 90-talet helt enkelt fixade detta med hjälp av elektroteknik.
När vi närmade oss sekelskiftet så hade mobiler och datorer kommit stort. Alla skulle ha dem och näten byggdes ut i full fart.
Nu var det inte längre hippies i form av ”indiska filosofer” och ”indianer och shamaner” som frivilligt for iväg ut i skogarna för att gynna sin kosmiska utveckling och ”rädda världen med det naturliga livet”.
Nej, nu kom en ny grupp med människor som i stället, mot sin vilja, tvingades att fly ut till gamla stugor i skogarna.
De tvingades att gömma sig eftersom de inte tålde strålningen från den moderna tekniken. Man skrev brev till myndigheterna för att bromsa uppsättandet av nya master för mobilnätet.
Nu var det inte roligt längre, nu fick folk panik! En del begick självmord.
Föreningen FEB hade nu bildats och man predikade mot de onaturliga, högfrekventa em-fältens skadeverkningar på människor, djur och natur.
Forskarrapporterna blev fler och fler samtidigt som problemet sopades under mattan av läkare och politiker, vilket gav folk ännu mer panik i stugorna.
Numera finns det stora mängder med vetenskapliga rapporter, men folk tycks inte veta om det.
Det verkar som att det vid varje tid finns en grupp med känsliga människor, som upplever vad som ”ligger i tiden bakom ridåerna” och de försöker upplysa mainstream om sin syn på verkligheten, men de blir vanligen kallade inbillningssjuka eller flummare för att de ännu är för få och för att de inte ännu har rätt terminologi för att klara sig bra i debatter.
Men 40 år senare blir de förstådda.
På 70-talet gällde det hippies som kallades knarkare.
På 90-talet gällde det el.överkänsliga, som sades ”inbilla sig”.
Och nu är det känsliga barn, som kallas sjuka och sägs ha ADHD, och därför måste ges medicin.
Men alla dessa är nog egentligen bara människor, som är känsligare än andra. Nu har de börjat få beteckningen hsp och förhoppningsvis kommer de att bli förstådda bättre i framtiden.
En slags sammanfattning:
60-talet.
Elvis Presley och rock´n roll och raggarbilar och filmen Raggare med Christina Schollin. Jag såg den svartvita filmen på en liten biograf i Insjön, ett litet ensamt hus i närheten av busstationen.
Hur det var med raggarna och deras amerikanska bilar i Sthlm vet jag inte, jag såg dem aldrig. Tror att de höll till hos ”morsan” en litet äldre rundnätt kvinna i ett fristående hus vid Nynäsvägen.
I Torsby i Värmland finns de fortfarande kvar och cirklar runt korvkiosken på lördagkvällarna.
I Sthlm fanns rökiga barer och danshak med raggande ”vanliga” ungdomar i kostym, klänning och högklackade skor och det fanns ännu mer rökiga ölpubar och musikkällare med konstnärliga bohemer i manchesterjeans.
På danspalatset Nalen dansade man nog rock´n roll, men hade fortfarande levande musik, ett band som spelade. Eller dansade man fortfarande foxtrot?
Diskotek.
När man nu kunde dansa efter grammofonskivor kunde man dansa i trånga lokaler, ex i källare. Dels behövdes det ingen plats till några musiker med stora instrument och dels kunde man dansa på en väldigt liten yta när man nu fritt kunde röra sig hur som helst. Shake it, baby!
Man drack mellanöl, som man nog inte behövde ha något tillstånd för att sälja där i källaren.
I de här ölpubarna kan det nog ha varit populärt att kasta pil för jag tror mig minnas att vi var på Pripps för att provsmaka en ny ölsort, som hette Dart, samtidigt som jag hade hängt upp en piltavla i mammas vardagsrum.
Brytningstid
I slutet av 60-talet fanns morfinister i Kulturhuset i Köpenhamn och myndigheterna stängde huset för att bli av med dem.
Långtradarchaufförerna använde Preludin för att hålla sig vakna på nätternas långa turer.
Marihuana kunde man också fortfarande köpa fritt, det har jag hört från Lassekaja, som var bohem på den tiden och bodde i en båt vid kajen i Stockholm.
Hippietiden vaknade med Blommor och Bin, LSD och Flower Power och Janne Carlsson och Bosse Hansson spelade tillsammans och kallade sig ”Hansson & Carlsson”, Janne på trummor och Bosse på orgel, ofta nere i källaren på Club Surbrunn på Surbrunnsgatan, två kvarter från Harry Bloms örtabod.
Jag gav Bosse en liten bok, som hette ” Pan och naturandarna”. Han hade gjort en skiva, som hette Sagan om Ringen och senare gjorde han en som hette Mellanväsen. Det gällde att vara som om man tillhörde en sagobok och Bosse hade nog precis den rätta stilen. Det tyckte i alla fall jag.
Att en del tog LSD hade jag nog hört, men jag relaterade det inte riktigt till verkligheten.
En kille gjorde en utställning med bilder till Sagan om Ringen, vid Humlegården. Jag tror att han var scientolog.
Scientologerna fanns nånstans uppe i en lägenhet. Jag gjorde deras ”intervju”, men blev misstänksam när jag märkte att killen ändrade personlighet väldigt mycket just när han pratade med mig. Jag tänkte att han försökte fånga mig med hjälp av något psykologiskt knep så jag vågade inte gå dit mer. Inte ens när de ringde och tjatade.
Att även killar kunde ha långt hår var något nytt och rebelliskt revolutionerande. Bill Öhrström frågade mig om jag ville vara med i en musikal som hette Hair, som de skulle sätta upp, men det vågade jag inte. Jag trodde att han trodde att jag kunde sjunga.
I USA var det Woodstock, som man sent skulle glömma.
Nu hade det kommit något nytt, nämligen posters, tryckta planscher med en massa olika motiv, som man enkelt kunde köpa billigt och nåla upp på väggen, och Bosse Sjölander, som hade Club Surbrunn, började sälja sådana i en lokal ”runt hörnet” på Birger Jarlsgatan.
Janne gifte sig med en ungdomskärlek från Östersund och vi hade mottagning på klubben. Bosse Hansson . satt på golvet och ute stormade det så att bitar av tak och fasader lossnade och flög iväg.
Janne övertog posterslokalen och hade den för att repa med sina trummor.
Bosse Hansson sålde rättigheterna till sin musik och försvann till sina mellanvärldar.
Jag kände att det var dags att ”söka sanningen”, men visste inte riktigt hur man skulle göra, så jag satt i klubbens källare och broderade färgstarka, kosmiska mönster på en väska.
Sedan gick jag över gatan till Örtagubben för att studera mellanvärldar genom spiritister, homeopati och astrologi och genom örtagubben Harry Blom blev jag medlem i Sällskapet Sanningssökarna.
Jag tappade bort de mer akademiskt inriktade discokompisarna, som inte trodde på så´nt där.
På ett föredrag i makrobiotisk metafysik träffade jag en mager kille med långt, svart, krusigt hår, som kallade sig Abraxas. Han verkade intressant så jag tog med honom hem till Agneta och det var starten på cirkusen kring Claudio Maselli, som senare blev astrologen Gabriel.
Genom honom lärde jag känna många trevliga människor eftersom det bara var sådana som stod ut med honom och hans vilda temperament. Det var Mikael Nordfors, som gick i gymnasiet, och hans kompisar, som var med i ”Martinus kosmologi”.
Ändå var det många fredliga vegetarianer, som gav Gabriel en smäll.
Tio år senare var han något av en kändis från artiklar i tidningar och tjugo år senare hittades han ihjälfrusen i ett garage i Östersund.
Vi ordnade en ceremoni till hans minne i Liberala Katolska Kyrkan och Per Frisk skickade en jättestor blomsterbukett till den vilde killen, som en gång hade försökt att riva Vattumannen från insidan.
Talet hölls av prästen Peter Rudberg, som på vissa ställen hade kommit ihop sig med kyrkofullmäktige för att han även var astrolog.
Orgeln spelades av Mikael Nordfors, som nu var utbildad både läkare och kantor, men som föredrog att vara gatumusikant. Han var också astrolog.
Roland von Malmborg var också gatumusikant med ett vevpositiv.
Den mest kända gatumusikanten var nog ändå en äldre kvinna, som spelade orgel och sjöng psalmer. Hon satt så ofta nånstans där nere på plattan eller där uppe, framför Åhlens. Hon var en del av Stockholms gatubild.
Att Gabriel flydde till Östersund berodde tydligen på att någon i Stockholm med våld hade klippt av honom hans långa hår. Efter att ha blivit kraftigt provocerad av Gabriel själv, i vanlig ordning!
En annan långhårig kille blev förresten också fasthållen och tvångsklippt. Det var av de tyska munkarna i Krishnatemplet och han kom ut därifrån med blåmärken i hela ansiktet och korta, spretiga tofsar på huvudet.
70-talet.
Nu skulle vi upptäcka betydelsen av människans inre, hennes andliga sida.
Denna världen är inte hela världen! Det finns andra världar och dimensioner... bli av med din karma!
Sjung mantra och kom till den andliga världen! Hare Krishna, hare Rama!
Knarket hette religion och LSD. Man skulle vara hög. Divine ecstasy! Turn on, tune in, drop out!
Skogsfolken lugnade ner sig med marihuana och grävde i jorden.
Mänsklighetens räddning hette nu vegetarianism, meditation, yoga, örter, homeopatmedel och naturligt liv..
8o-talet
Nu skulle vi lära oss mer om ceremonier, dvs det betyder att man lär sig hur man ska handskas med och påverka sitt undermedvetna. Och prata med andar. Terapier av alla de slag! Påverka din karma!
Du kommer ingenstans om du inte löser upp dina gamla blockeringar! Hey WakanTanka!
Och det ska man nu göra med ceremonier av alla de sorter.
Väck med templen och fram med stencirklarna!
Eftersom de flesta blockeringar tydligen handlar om sex så blev det andliga sexterapier och ceremonier för att sublimera den saken, som fick störst spridning.
Sexlivet hade släppts fritt omkring 1968 med hjälp av affären Blommor och Bin.
90-talet
Det är elektricitetens årtionde och ska lära oss hur subtila tankar, impulser och elektriska frekvenser påverkar vårt sinne, dvs våra signalämnen som styr nervsystemet, psyket, känslorna.
Knarket heter nu pengar, karriär, stress, dataspel och mobiler och folk börjar att ”gå in i väggen” och / eller bli el.överkänsliga.
Medicinen: ingen som säkert vet. Ev. så kan man kortsiktigt motverka med frekvensmaskiner. Sådana börjar också nu att marknadsföras tillsammans med diverse elektroterapier.
Avgiftning, speciellt av tungmetaller, gäller också. Anti-stressmetoder, ex. yoga. Och långsammare tempo.
Föreningen för amalgamskadade får ett uppsving när folk upptäcker att Hg i kroppen reagerar på em-fält i omgivningen.
Många får depressioner eller panikångest och SSRI-preparat blir storsäljare. De påverkar psyket, dvs halten av serotonin i hjärnan.
Militären utvecklar en andra varianter av frekvensmaskiner.
Sekelskiftet
00-talet präglas av att vi blir medvetna om naturen och Moder Jord blir en slogan igen efter 30 år i skymundan. Alla ser plötsligt vad vi har ställt till med, inte bara ”flummiga hippies”!
Den vite mannen upptäcks vara en bov och naturfolken får chans att yttra sig om den saken. I stället för att bara bli skjutna, så kan de nu säga vad de vill på YouTube.
Medicinen:? Vad ska man göra? Alla har åsikter om den saken.
Men... hur bromsar man ett tåg som rullar i utförsbacke utan förare? Somliga hoppas att det ska krascha mot Mayakalendern och välta.
Den 21 dec kommer nog folk att samlas i stora grupper på strategiska ställen, nära himmelen, för att där invänta smällen.
Kanske det blir folkvandring till Anderna, där man nog kan söka skydd hos indianshamaner, som förhoppningsvis är så kloka att de befinner sig på rätt ställe när det smäller?
Jag ser allt detta som yttringar av ”samma sak”, det är människans utveckling för att lära sig hur hon ska handskas med sitt sinne för att uppnå det som vi kallar lycka eller frihet.
Hon styrs av instinkter, dvs omedvetna reaktionsmönster, betingade reflexer, som hon ännu inte rår över, trots att hon har försökt lära sig i tusentals år.
Vi måste lära oss hur de fungerar, från den första elektriska impulsen, via transmittorämnen och känslor, till det psykiska resultatet på både kort och lång sikt.
Och varje årtionde ser vi den saken från en ny sida. Och glömmer den föregående.
Omkring 1968-70 gick en stor våg över världen, en impuls av andlig energi, som fick unga människor att vakna, var och en på sitt sätt, i enlighet med den personens egna tankar, drömmar och karma.
Det gick rykten om att LSD skulle ha uppfunnits av amerikanska militären och ”kapitalismens intressen” för att oskadliggöra denna impuls och få alla ”religiösa idéer” att framstå som effekter av knark.
Varefter den teorin kallades paranoia.
Dagens konspirationsteori handlar om att vi är försökskaniner för den tekniska utvecklingen på så vis att de vill testa hur folk reagerar på strålning för att därmed kunna modifiera nya frekvensvapen, som oskadliggör människor utan att skada dem på annat sätt. Exempel är åksjukevapnet och mikrovågskanonen.
Speciellt dåligt rykte har HAARP tillsammans med begreppet chem.trails.
Kundalini
Så har jag fått ett intryck av att många numera råkar in i en ofrivillig ”kundalini arousal” utan att ens ha hört talas om vad det är.
På vårt västerländska språk kan man säga att det innebär att kroppen renas från sina blockeringar genom att man hamnar i en våldsam psykos efter vilken man kan sägas vara pånyttfödd.
Men det krävs att man använder tillståndet till introspektion, i stället för att ta bort det med psykofarmaka, vilket inte är så lätt i vårt samhälle, som kräver att man går till jobbet.
Det är inte alla som har chansen att vara isolerade i skogen, tillsammans med en förstående guru, i tre år, vilket antagligen skulle vara det bästa.
Och våra terapeuter vet inte heller något om hur man handskas med kundaliniupplevelser, som kommer av att ens utveckling plötsligt går för fort för att nervsystemet har blivit överstimulerat.
När man akut är i detta tillstånd av hög energi kan man få en enorm ”flow” som är parad med det som C G Jung kallade synkronicitet och det kan lätt kan göra så att man får förföljelsemani. ”Vem är det som vet vad jag tänker??? Jag är förföljd? Men hur? Det här kunde ingen veta – alltså är jag avlyssnad eller spionerad på.” Och bevisen kommer. Man finner det man söker.
Det är ett stadium, som man lätt kan fastna i om man börjar tänka på det för mycket. Då förstärks det mer och mer och man börjar bekämpa eller fly ifrån denna osynliga fiende, som under tidernas lopp har varit Djävulen, UFOs, CIA, SÄPO och nu senast någon med tekniska metoder, kanske militären eller mobilföretagen. Troligen underställda Illuminaterna och the New World Order.
Samtidigt som andra glatt skriver allt om sig själva på nätet för att synas så mycket som möjligt!
Johannes av Korset skrev noggrann information om hur man skulle göra för att Djävulen inte skulle kunna höra vad man tänkte! Så problemet är inte nytt.
Psykiska problem verkar ha varit ”på tapeten” extra mycket de senaste 10 åren Det ligger i tiden.
Elektriciteten inom oss och elektriciteten omkring oss tar ett hopp i utvecklingen och det gäller att förstå hur det fungerar.
Det verkar finnas många tonåringar, som säger att de ser andar och att de blir rädda.
Förr använde man trummor, fasta, mantra osv för att stimulera hjärnan så att man skulle få upplevelser och sätta fart på sin utveckling, men det behövs knappast i dagens samhälle där vi redan har mycket annat, som överstimulerar nervsystemet.
Det kanske är de 20% av människorna, som kallas ”hsp”, som inte klarar av all denna påverkan eftersom de har ett känsligare nervsystem än andra.
Strålning, droger, alkohol, stress, näringsbrist och metallförgiftningar kan fungera som förstärkare på impulserna i nervsystemet. Det kan även vanliga elektriska grejer göra.
De kan öppna för upplevelser, men många kan inte rikta sinnet så att upplevelserna blir positiva.
Upplevelsers innehåll styrs av ens egen karma och ens egna tankar och inom religioner tog man förr hand om den saken i tempel och kloster och även inom shamanismen, men vi har nog i dag inte riktigt den medvetenheten om psyket och andevärlden.
Vi tror vanligen att det inte spelar någon roll vad man tänker. ”Det är ju bara fantasi” har jag hört folk säga i debatter.
Man måste ha två vingar om man inte ska kraschlanda när man försöker flyga.
Strunta i instinkterna, sade Buddha. Då tröttnar de och försvinner!
Bekämpa dem, sade kristendomen. Gud ska vinna!
Låt dem också tjäna mig, sade Krishna. Hela skapelsen är jag!
Jag vill ha mera pengar, säger världen. Tänk på din utbildning och dina aktier!
Det blir bra om vi ökar produktionen, säger politikern. Konsumera mera!
Vi löser problemet med bättre teknik, säger grabbarna. Mera maskiner!
Jag känner mig stressad, säger tonåringen. Ge mig en drink och ett piller!
Bäst att flytta till Mars, säger framtidsprognoserna. Bygg bättre rymdskepp!
Bundna till jorden ska människorna flyga i ringar, sade Harry Martinsson.
Kanske det snart kommer en ny energivåg?
Det sägs att de kommer ibland och 2012 har redan i förväg fått både bra och dåligt rykte. Men för att ha en stor effekt så behöver det inte hända så mycket mer än att en viss typ av människor föds.
Vad de egentligen vill får man veta 20 år senare.
Blicka framåt
Och nästa fas i det hela tycks vara att det nu föds en massa barn, som redan från början har denna starkare känslighet. De har ett lättpåverkat nervsystem och kallas ibland för ADHD och ibland för indigobarn.
De borde ha en klok andlig ledning i stället för mediciner, men tyvärr så har vi inga shamaner som kan ta hand om den saken. Vad vi har är läkare som skriver ut amfetaminliknande preparat till dem.
En del av dem kanske kommer att utveckla en ny medvetenhet i stället för att bli knarkare.
Ett exempel på en sådan måste väl vara Matias de Stefano i Argentina. Om 50 år kanske det finns många som är som han. Det vore väl fantastiskt! Vilka ögon!
free har gjort en liten kavalkad över gamla tider.
Det är en gratistidning, som du kan hämta i någon hälsokostaffär eller läsa på nätet.
Viveca Lammers
Jovisst, är det så!
Det är 30 år sedan New Age fick startfart genom folket i och runt Galleri Medmera, Café Vega, senare Café Pan, och inte minst Vattumannen, bokhandeln som jag minns först som en pytteliten bod en trappa ner på Tegnérgatan där Mikael Gejel arbetade.
Men det är också 40-45 år sedan det började hända. Överallt i världen och kanske speciellt i USA.
Det är också ung. 55-65 år sedan som alla de här speciella individerna föddes, strax efter världskrigets slut. Några miljoner barn, som inom sig bar på ett latent intresse för andlig utveckling, ett intresse som plötsligt skulle vakna 20 år senare.
De, som var med när det hände, borde skriva memoarer nu, det skulle vara kul att läsa. Det hände så mycket att olika personer måste ha uppfattat tillvaron helt olika, men ändå inte. Olika berättelser skulle kunna pusslas ihop till en helhet.
70-talets första år var enormt intensiva, i alla fall bland de ungdomar, som var spontant uppfyllda av ett nyväckt intresse för andlighet och som av andra kallades hippies.
S.k. vanligt folk hade fortfarande kostym med slips eller klänning med guldarmband, något som var otänkbart bland hippies, som ansåg att en sådan klädsel var en reklamskylt för kapitalismen, som man var motståndare till.
Numera är det helt OK att ha klänning och guldarmband bland yogis och vegetarianer, men på 70-talet gick det inte.
Om man träffade någon, som var klädd i kostym, så kunde man vara säker på att den personen inte visste något alls om vare sig astrologi, makrobiotik eller spiritism.
Man visste redan på förhand att om man bara nämnde ett enda ord om något sådant så skulle svaret genast bli: ”Tror du på det där?”
Kanske inte äldre herrar i någon spiritistisk förening eller prästen i Liberala Katolska Kyrkan. Det fanns några här och där, men de var väl mest ett slags osynliga undantag.
Ute på landsbygden kunde det tydligen vara på ett annat sätt.
Jag frågade just en väninna, som bor i Ludvika, hur det var på den tiden och hon sade att det fanns visserligen ungdomar som klädde sig i hippiekläder, som ex. afghanpäls, och lyssnade på Jimi Hendrix och Janis Joplin, men de var inte intresserade av någon nyandlighet. Det var i hennes omgivning mest ett ytligt mode.
Den tydliga uppdelningen syns inte längre och kritikerna tycks ha lugnat ner sig.
Flower Power
Sitt oppositionella sinnelag visade man på den tiden genom att klä sig i starka färger, indiska halsdukar, långa kjolar, afghanpälsar, broderier, pannband och fransar.
Man ville gärna visa att pengar inte var allt genom att leva extremt billigt och gärna så naturligt som möjligt. Man kunde ju ockupera någon gammal stuga i skogen och odla grönsaker och köpa en säck med råris, en påse havssalt och en stor flaska Tamari och om man hade några barnbidrag så räckte det till bensin till en gammal bil också. Vackra kläder kunde man sy själv.
Många startade kollektiv och det var populärt med yoga, vegetarianism, astrologi, makrobiotik, fornordisk mytologi, antroposofi, spiritualism, medialitet osv. och gamla vardagsrum gjordes om till meditationsrum med madrasser på golvet och Krishnabilder på väggarna i stället för soffa, bord och byrå.
Jag upplevde det som att vi var indelade i tre stora grupper.
En grupp som lutade mer åt det politiska hållet.
Det var kommunister eller ”vänsterfolk” som protesterade och demonstrerade mot USA och kapitalismen. Vietnamkriget hade satt fart på dem! Jag märkte att de fanns men jag kände dem inte. Jo, jag kände folk i den delen av dem, som kunde kallas för ”politiska naturdemonstranter”, en slags föregångare till miljöpartiet.
De räddade almarna i Kungsan och de demonstrerade mot besprutningen av järnvägarna med hormoslyr.
En grupp höll sig på jorden.
Det var ”jordfolket”, som på ett mer inåtvänt sätt demonstrerade mot kapitalismen, dvs mot beroendet av höga löner och meningslösa jobb.
De stod inte på Sergels Torg och predikade utan de drog i stället iväg till landsbygden för att odla egen mat och bo billigt, men med gemenskap, i gamla hus i skogen. Fria barn lekte indianer och plockade jordgubbar.
Några pappor ”rökte gräs”, marihuana, som de odlat själva i någon skogsglänta eller i garderoben, medan mamma i långkjol bakade makrobiotiskt / antroposofiskt surdegsbröd eller chapati, som gärna åts med Tahin, en smet av krossade sesamfrön, som blev enormt god om man rörde ihop den med honung.
Till det drack man Te-Mu, Fo-Ti-Tieng, yerbate eller chaj (te med kryddor). Ingen alkohol!
Karavanen, ledd av Patrik, drog med häst och vagn genom Sverige.
En grupp var mera i teoriernas värld.
Det var den ”intellektuella andligheten” i Sthlm med föredrag, klubbar och böcker.
Örtagubben, Vattumannen, Liberala Katolska Kyrkan, antroposoferna, Hare Krishna, makrobiotikerna m.m. Inlåsta i en lägenhet fanns Children of God.
Ananda Marga fanns också och nånstans även Summit Lighthouse, lett av Elisabeth Claire Prophet, som var anhängare till den uppstigne mästaren St Germain och reste omkring och predikade. Tror att jag var på ett föredrag med henne och efteråt fick man defilera förbi henne och hon tryckte en sten i pannan på var och en. Somliga svimmade nästan.
I Gamla Stan fanns Klubb Kamelen där Eddie Grahn på kvällarna ordnade föredrag i olika ockulta ämnen. I dag har Eddie gjort om lokalen till loppis.
Ibland for vi till kollektivet Ljusbacken, som Björn Skålén hade startat tillsammans med kompisar. Numera kallar han sig Loka Devadas och tycks åka fram och tillbaka mellan Delsbo och Goa, samtidigt som han, iklädd orange turban, basar för sin Fri Akademi.
Det fanns många kollektiv, ex. Moder Jord i Skåne.
Vart man än gick eller åkte så träffade man kompisar.
Bokhandeln Vattumannen startade i Sthlm och började sälja böcker i alla dessa nya ämnen. Sådana böcker fanns inte att köpa i Sthlm tidigare med mindre än att man uppsökte de olika ideologiernas egna små ställen.
Örtagubben hade nog den enda astrologiboken och den var skriven på danska. Men sedan kom de ju på Vattumannen.
Om man ville läsa kosmologi kunde man hitta böcker av Elisabeth Ståhlgren, som hade en liten ”andlig grupp” omkring sig.
Tillsammans med Jörgen Åsvärd, som också jobbade hos Örtagubben, for jag till London för att se vad som fanns där. Vi besökte en massa medier och tidningen Psychic News.
Bokhandeln där hade en hel hylla med astrologiböcker, ja det kanske var en hel liten vägg!
Örtagubben Harry Blom, satt i boden, i hörnet Luntmakargatan och Markvardsgatan, bakom en stor, gammal skrivmaskin, som han intensivt knackade på medan förtjusta damer försökte få honom att prata i stället.
Han gjorde tidningen Seklet och Agneta Forsslund korrekturläste. I sin lägenhet på Odengatan hade han mängder av litteratur om mystik.
Jag bodde ett tag hos Agneta, på Tulegatan 31, intill Örtagubben, och där fanns minst en representant för varje riktning.
Gården var som en kopplingsstation mellan de olika grupperna, men på den tiden förstod jag inte riktigt vilken intressant knutpunkt det var. Men det fanns ju många.
Den största knutpunkten kan ha varit Vattumannen.
Jan Fjellander, som hade sitt tryckeri här på Tulegatan, tillhörde den ”politiska miljörörelsen” och var kompis med de blivande miljöpartisterna. Han hörde nog till den falang, som intresserade sig för den ”tekniska sidan av det andliga”, psykobiofysik... i stil med psykometri, pendel, slagruta, jordlinjer och magnetfält.
Janne, som hade fikat med Uri Geller, intygade att en sockerskål av metall, som stod på bordet mellan dem, hade börjat vrida sig utan fysisk påverkan av någon.
Bengt Olsson bodde också här ”på samma gård” och han var kompis med skogsfolk och karavanfolk, som bodde hos honom när de var i stan. En bild av Benke finns i dag mitt bland termosarna på thermosmuseums sida.
Agneta och jag jobbade hos örtagubben Harry Blom, och hon var tillsammans med hans kompis Arne Örngren, som var astrolog, så här, runt Harry och Arne, hade vi de intellektuella filosoferna som grävde bland böcker.
Harry , Arne, Agneta och jag brukade ofta, när affären hade stängt på kvällen, gå till Sällskapet Sanningsökarna, som hade seanser på Kammakargatan, i närheten av Vattumannen.
Och Agneta skrev dagböcker om sina astralresor.
Med Jörgen Åsvärd, som också jobbade hos Harry, sprang jag på ”alla föredrag” inom ockultism och andlig kosmologi, till skillnad från den vanliga vetenskapliga kosmologin.
Harrys affär var en liten bod, med väggarna fulla av små lådor med homeopatmedel, i hörnet av Luntmakargatan och Markvardsgatan. Här fanns också pendlar och hälsopreparat.
Jag testade massor av homeopatmedel, men märkte bara effekt av några få: Sulphur collo, som jag kunde ta bort finnar med, Nux Vomica, som jag tror att jag blev trött av, Coffea cruda, som gjorde att jag kunde somna och Cocculus, som tog bort åksjuka.
Ett tag bodde även Sita Brandt här på Tulegatan. Hennes pappa var biskop i Liberala Katolska Kyrkan i Holland och hon var tillsammans med Roland von Malmborg, som är kusin med Jan Fjellander vars pappa var biskop i Liberala Katolska Kyrkan här i Sthlm. Hon jobbade ett tag på Vattumannen.
Jannes mamma var en idealistisk och filosofisk dam, som bl.a. hade skrivit ett litet häfte om den heliga graalen.
Agneta och jag döpte oss i Liberala Katolska Kyrkan och Agneta fick problem med att hon nu inte visste om hon var katolik eller protestant! Hon undrade vad hon skulle säga om någon frågade.
Själv trodde jag nog mer att jag var hindu och klistrade Krishnabilder över de italienska prydnadsföremålens madonnor.
Ett tag så uppstod underliga situationer, som fick mig att upptäcka gralsriddarna, Wagner och Ludwig II av Bayern, men speciellt sagofigurerna Parsifal, Lohengrin och eremiten. Fast Lohengrin hade jag alltid gillat, han fanns ju med i mina barnböcker Min Skattkammare.
Jag sträckläste en tjock bok om honom och kejsarinnan Elisabeth av Österrike och av Jannes mamma fick jag en bok, som hette Die Ludwige von Bayern och var skriven på frakturstil.
Gud, vilken dramatisk sagokonung!
Jag trodde att Ludwig hade varit munk i tidigare liv och tecknade ett sådant porträtt av honom, som jag hängde upp på väggen. Agnetas kompis Hans fick upplevelser av den heliga graalen och blev inlåst på Beckis. Han liknade Ludwig II, som också hade blivit inlåst.
Jannes mamma brukade köpa biljetter till operan så att hennes vänner kunde sitta tillsammans på Wagners operor. Det var på operan jag först träffade Sita, som var där med Roland.
Långt senare for både Agneta och Mikael Gejel ner till Neuschwanstein, där Mikael träffade en astrolog, som ansåg att Ludwig hade varit Johannes av Korset i tidigare liv, och Agneta blev jagad av en svan.
På 70-talet var det Indien som gällde, indisk filosofi, indiska gurus, Indienresor, indisk mat, Hare Krishna, BhagavadGita, mjukbyxor, orange tröja och indisk halsduk. Det var inte heller fel att ha ett radband av tulasikulor.
I Krishnatemplet köpte jag LP-skivor, som jag spelade hela tiden hemma, där jag hade målat hallen i orange och rosa.
Kanske att den indiska trenden startades av att Beatles tog hit den första allmänt kända gurun, yogin Maharishi Mahesh.
Sedan blev det ju fler, som kom på att även de kunde ta hit indiska gurus.
Och ännu senare började amerikanarna att komma på att ”varför ska man ta hit en guru från Indien när man lika gärna kan bli guru själv?”
Så småningom kom även svenskarna på att det kanske inte var så stor skillnad på att vara guru och att vara egen företagare.
Indianerna var kanske inte lika pigga på saken.
De hade ju först blivit nästan utrotade av den vite mannen och nu blev de i stället, tvärtom, nästan med våld framdragna av folk, som ville ha dem till andliga lärare för att "sno deras andlighet också"..
Det senaste på den fronten, nu på 00-talet, kan vara Kiesha, som blev kändis genom att fejka indianceremonier medan Lakota knorrade och skrev protester.
Så nu fanns det något nytt man kunde vara, nämligen "plastic shaman".
Fast nu verkar Lakotas ha insett att de själva måste ge ut någon undervisning, om de inte vill att andra ska göra det, så man kan hitta dem på YouTube.
De anser sig vara ensamma ägare av Medicinpipan, som de har fått av The White Buffalo Woman och de vill nog helst inte lära oss alltför mycket om det verkliga innehållet i sina ceremonier. De ändrar någon detalj så att det inte fungerar. Har jag hört!
Men det mesta har ju SwiftDeer redan lärt ut, så honom och hans Deer Tribe verkar de vara litet sura på.
Det var, på den gamla goda tiden, inga fasta gränser mellan de alternativa grupperna och folk kände varandra över hela Sverige. Världen vibrerade av färgglada ungdomar med nya idéer.
Alla ville skapa ett nytt samhälle baserat på fred, sagor, skönhet, rena grönsaker, meditation och yoga och skogsdrömprinsen Johnny hade pannband av näver och gröna kvistar i håret.
En gång satte han på sig min hellånga, röda, vida kjol och marcherade tillsammans med vaktparaden.
Att ockupera hus gällde också, speciellt i början.
I Köpenhamn hade Christiania ockuperats av ”hemlösa” ungdomar efter att staden hade stängt deras tidigare tillhåll, ett kulturhus. Den danska ”husockupantrörelsen” hade funnits sedan 1967 och i juli -71 började man att klippa upp taggtråden för att ockupera det jättestora, gamla försvarsvärnet, som hade byggts på 1700-talet för att förvara krut.
På 1800-talet hade kavalleriets officerare tränat här, så det fanns jättestora ridhus.
Det är en hel stadsdel så det fanns plats för många olika grupper.
Nån gång vid -68-69 försökte studenterna i Stockholm att ockupera kårhuset, men fick bara till svar att ”det fick de gärna” och det liksom ”rann ut i sanden”, trots att en student försökte hålla ett ”brinnande tal” på bruten svenska.
Några hippies ockuperade en gammal kvarn, där fyra personer levde på ett barnbidrag.
I Stockholm startade ett slags konstnärligt arbetskollektiv, som kallades Kapsylen.
På 80-talet kom indianerna.
Nu blev det fransar och fjädrar på riktigt.
Först kom Rolling Thunder, vars två adepter slog på ceremonitrummor, och upplyste oss om att ”den vite mannen måste ta tillbaka sina ceremonier”. Midnattssolen lös över tältlägret 1982.
Jörgen I Eriksson, Mikael Hedlund och Mikael W Gejel startade Yggdrasil på ett möte på Café Pans föregångare Café Vega och nu var det ceremonier som gällde. I fornnordisk tappning, naturligtvis, vanligen ute vid Hansta, norr om Stockholm.
De tog hit SwiftDeer 1985 och det som sedan gällde var indiansk shamanism med svetthydda, Talking Stick, shamantrumma, medicinhjul och naturceremonier där man pratade med träden, djuren och förfäderna. Och den förbjudna medicinpipan fanns också med, till Sioux-indianernas stora förtret.
Vi hade aldrig sett en svetthydda tidigare, inte ens hört talas om sådana, men tio år senare visste alla i Sverige att sådana finns. Även medicinhjul och Talking Sticks har blivit något som de flesta har hört talas om.
Jörgen och Mikael föredrog även i fortsättningen den nordiska terminologin, medan jag knåkade ner även indianerna i min ryggsäck.
SwiftDeer införde också olika varianter av healing med bergkristaller.
Vid den tiden så fanns nog bergkristaller att köpa bara på Geoart, en affär som specialiserat sig på mineraler. Den affären hade ingenting att göra med New Age, indianer eller healing.
Tio år senare hade SwiftDeers inflytande resulterat i Kristallrummet i Gamla Stan.
Det startades på Café Pan på Götgatan av Jacques och Lena Laurent, som hade blivit inspirerade till att importera kristaller efter att ha gått på SwiftDeers kurser, som leddes av Batty Gold på deras gård utanför Åseda i Småland.
90-talet
Vår tidsålder styrs av stjärntecknet Vattumannen, som styrs av Uranus, som styr elektricitet och speciellt kommunikation på en ”högre nivå” och IT-teknik och på 90-talet fick allt detta högsta fart och spreds till alla.
New Age hade plederat för en frekvenshöjning med hjälp av ”divine ecstasy”, ceremonier, diet, religion, yoga och meditation, medan våra ingenjörer nu på 90-talet helt enkelt fixade detta med hjälp av elektroteknik.
När vi närmade oss sekelskiftet så hade mobiler och datorer kommit stort. Alla skulle ha dem och näten byggdes ut i full fart.
Nu var det inte längre hippies i form av ”indiska filosofer” och ”indianer och shamaner” som frivilligt for iväg ut i skogarna för att gynna sin kosmiska utveckling och ”rädda världen med det naturliga livet”.
Nej, nu kom en ny grupp med människor som i stället, mot sin vilja, tvingades att fly ut till gamla stugor i skogarna.
De tvingades att gömma sig eftersom de inte tålde strålningen från den moderna tekniken. Man skrev brev till myndigheterna för att bromsa uppsättandet av nya master för mobilnätet.
Nu var det inte roligt längre, nu fick folk panik! En del begick självmord.
Föreningen FEB hade nu bildats och man predikade mot de onaturliga, högfrekventa em-fältens skadeverkningar på människor, djur och natur.
Forskarrapporterna blev fler och fler samtidigt som problemet sopades under mattan av läkare och politiker, vilket gav folk ännu mer panik i stugorna.
Numera finns det stora mängder med vetenskapliga rapporter, men folk tycks inte veta om det.
Det verkar som att det vid varje tid finns en grupp med känsliga människor, som upplever vad som ”ligger i tiden bakom ridåerna” och de försöker upplysa mainstream om sin syn på verkligheten, men de blir vanligen kallade inbillningssjuka eller flummare för att de ännu är för få och för att de inte ännu har rätt terminologi för att klara sig bra i debatter.
Men 40 år senare blir de förstådda.
På 70-talet gällde det hippies som kallades knarkare.
På 90-talet gällde det el.överkänsliga, som sades ”inbilla sig”.
Och nu är det känsliga barn, som kallas sjuka och sägs ha ADHD, och därför måste ges medicin.
Men alla dessa är nog egentligen bara människor, som är känsligare än andra. Nu har de börjat få beteckningen hsp och förhoppningsvis kommer de att bli förstådda bättre i framtiden.
En slags sammanfattning:
60-talet.
Elvis Presley och rock´n roll och raggarbilar och filmen Raggare med Christina Schollin. Jag såg den svartvita filmen på en liten biograf i Insjön, ett litet ensamt hus i närheten av busstationen.
Hur det var med raggarna och deras amerikanska bilar i Sthlm vet jag inte, jag såg dem aldrig. Tror att de höll till hos ”morsan” en litet äldre rundnätt kvinna i ett fristående hus vid Nynäsvägen.
I Torsby i Värmland finns de fortfarande kvar och cirklar runt korvkiosken på lördagkvällarna.
I Sthlm fanns rökiga barer och danshak med raggande ”vanliga” ungdomar i kostym, klänning och högklackade skor och det fanns ännu mer rökiga ölpubar och musikkällare med konstnärliga bohemer i manchesterjeans.
På danspalatset Nalen dansade man nog rock´n roll, men hade fortfarande levande musik, ett band som spelade. Eller dansade man fortfarande foxtrot?
Diskotek.
När man nu kunde dansa efter grammofonskivor kunde man dansa i trånga lokaler, ex i källare. Dels behövdes det ingen plats till några musiker med stora instrument och dels kunde man dansa på en väldigt liten yta när man nu fritt kunde röra sig hur som helst. Shake it, baby!
Man drack mellanöl, som man nog inte behövde ha något tillstånd för att sälja där i källaren.
I de här ölpubarna kan det nog ha varit populärt att kasta pil för jag tror mig minnas att vi var på Pripps för att provsmaka en ny ölsort, som hette Dart, samtidigt som jag hade hängt upp en piltavla i mammas vardagsrum.
Brytningstid
I slutet av 60-talet fanns morfinister i Kulturhuset i Köpenhamn och myndigheterna stängde huset för att bli av med dem.
Långtradarchaufförerna använde Preludin för att hålla sig vakna på nätternas långa turer.
Marihuana kunde man också fortfarande köpa fritt, det har jag hört från Lassekaja, som var bohem på den tiden och bodde i en båt vid kajen i Stockholm.
Hippietiden vaknade med Blommor och Bin, LSD och Flower Power och Janne Carlsson och Bosse Hansson spelade tillsammans och kallade sig ”Hansson & Carlsson”, Janne på trummor och Bosse på orgel, ofta nere i källaren på Club Surbrunn på Surbrunnsgatan, två kvarter från Harry Bloms örtabod.
Jag gav Bosse en liten bok, som hette ” Pan och naturandarna”. Han hade gjort en skiva, som hette Sagan om Ringen och senare gjorde han en som hette Mellanväsen. Det gällde att vara som om man tillhörde en sagobok och Bosse hade nog precis den rätta stilen. Det tyckte i alla fall jag.
Att en del tog LSD hade jag nog hört, men jag relaterade det inte riktigt till verkligheten.
En kille gjorde en utställning med bilder till Sagan om Ringen, vid Humlegården. Jag tror att han var scientolog.
Scientologerna fanns nånstans uppe i en lägenhet. Jag gjorde deras ”intervju”, men blev misstänksam när jag märkte att killen ändrade personlighet väldigt mycket just när han pratade med mig. Jag tänkte att han försökte fånga mig med hjälp av något psykologiskt knep så jag vågade inte gå dit mer. Inte ens när de ringde och tjatade.
Att även killar kunde ha långt hår var något nytt och rebelliskt revolutionerande. Bill Öhrström frågade mig om jag ville vara med i en musikal som hette Hair, som de skulle sätta upp, men det vågade jag inte. Jag trodde att han trodde att jag kunde sjunga.
I USA var det Woodstock, som man sent skulle glömma.
Nu hade det kommit något nytt, nämligen posters, tryckta planscher med en massa olika motiv, som man enkelt kunde köpa billigt och nåla upp på väggen, och Bosse Sjölander, som hade Club Surbrunn, började sälja sådana i en lokal ”runt hörnet” på Birger Jarlsgatan.
Janne gifte sig med en ungdomskärlek från Östersund och vi hade mottagning på klubben. Bosse Hansson . satt på golvet och ute stormade det så att bitar av tak och fasader lossnade och flög iväg.
Janne övertog posterslokalen och hade den för att repa med sina trummor.
Bosse Hansson sålde rättigheterna till sin musik och försvann till sina mellanvärldar.
Jag kände att det var dags att ”söka sanningen”, men visste inte riktigt hur man skulle göra, så jag satt i klubbens källare och broderade färgstarka, kosmiska mönster på en väska.
Sedan gick jag över gatan till Örtagubben för att studera mellanvärldar genom spiritister, homeopati och astrologi och genom örtagubben Harry Blom blev jag medlem i Sällskapet Sanningssökarna.
Jag tappade bort de mer akademiskt inriktade discokompisarna, som inte trodde på så´nt där.
På ett föredrag i makrobiotisk metafysik träffade jag en mager kille med långt, svart, krusigt hår, som kallade sig Abraxas. Han verkade intressant så jag tog med honom hem till Agneta och det var starten på cirkusen kring Claudio Maselli, som senare blev astrologen Gabriel.
Genom honom lärde jag känna många trevliga människor eftersom det bara var sådana som stod ut med honom och hans vilda temperament. Det var Mikael Nordfors, som gick i gymnasiet, och hans kompisar, som var med i ”Martinus kosmologi”.
Ändå var det många fredliga vegetarianer, som gav Gabriel en smäll.
Tio år senare var han något av en kändis från artiklar i tidningar och tjugo år senare hittades han ihjälfrusen i ett garage i Östersund.
Vi ordnade en ceremoni till hans minne i Liberala Katolska Kyrkan och Per Frisk skickade en jättestor blomsterbukett till den vilde killen, som en gång hade försökt att riva Vattumannen från insidan.
Talet hölls av prästen Peter Rudberg, som på vissa ställen hade kommit ihop sig med kyrkofullmäktige för att han även var astrolog.
Orgeln spelades av Mikael Nordfors, som nu var utbildad både läkare och kantor, men som föredrog att vara gatumusikant. Han var också astrolog.
Roland von Malmborg var också gatumusikant med ett vevpositiv.
Den mest kända gatumusikanten var nog ändå en äldre kvinna, som spelade orgel och sjöng psalmer. Hon satt så ofta nånstans där nere på plattan eller där uppe, framför Åhlens. Hon var en del av Stockholms gatubild.
Att Gabriel flydde till Östersund berodde tydligen på att någon i Stockholm med våld hade klippt av honom hans långa hår. Efter att ha blivit kraftigt provocerad av Gabriel själv, i vanlig ordning!
En annan långhårig kille blev förresten också fasthållen och tvångsklippt. Det var av de tyska munkarna i Krishnatemplet och han kom ut därifrån med blåmärken i hela ansiktet och korta, spretiga tofsar på huvudet.
70-talet.
Nu skulle vi upptäcka betydelsen av människans inre, hennes andliga sida.
Denna världen är inte hela världen! Det finns andra världar och dimensioner... bli av med din karma!
Sjung mantra och kom till den andliga världen! Hare Krishna, hare Rama!
Knarket hette religion och LSD. Man skulle vara hög. Divine ecstasy! Turn on, tune in, drop out!
Skogsfolken lugnade ner sig med marihuana och grävde i jorden.
Mänsklighetens räddning hette nu vegetarianism, meditation, yoga, örter, homeopatmedel och naturligt liv..
8o-talet
Nu skulle vi lära oss mer om ceremonier, dvs det betyder att man lär sig hur man ska handskas med och påverka sitt undermedvetna. Och prata med andar. Terapier av alla de slag! Påverka din karma!
Du kommer ingenstans om du inte löser upp dina gamla blockeringar! Hey WakanTanka!
Och det ska man nu göra med ceremonier av alla de sorter.
Väck med templen och fram med stencirklarna!
Eftersom de flesta blockeringar tydligen handlar om sex så blev det andliga sexterapier och ceremonier för att sublimera den saken, som fick störst spridning.
Sexlivet hade släppts fritt omkring 1968 med hjälp av affären Blommor och Bin.
90-talet
Det är elektricitetens årtionde och ska lära oss hur subtila tankar, impulser och elektriska frekvenser påverkar vårt sinne, dvs våra signalämnen som styr nervsystemet, psyket, känslorna.
Knarket heter nu pengar, karriär, stress, dataspel och mobiler och folk börjar att ”gå in i väggen” och / eller bli el.överkänsliga.
Medicinen: ingen som säkert vet. Ev. så kan man kortsiktigt motverka med frekvensmaskiner. Sådana börjar också nu att marknadsföras tillsammans med diverse elektroterapier.
Avgiftning, speciellt av tungmetaller, gäller också. Anti-stressmetoder, ex. yoga. Och långsammare tempo.
Föreningen för amalgamskadade får ett uppsving när folk upptäcker att Hg i kroppen reagerar på em-fält i omgivningen.
Många får depressioner eller panikångest och SSRI-preparat blir storsäljare. De påverkar psyket, dvs halten av serotonin i hjärnan.
Militären utvecklar en andra varianter av frekvensmaskiner.
Sekelskiftet
00-talet präglas av att vi blir medvetna om naturen och Moder Jord blir en slogan igen efter 30 år i skymundan. Alla ser plötsligt vad vi har ställt till med, inte bara ”flummiga hippies”!
Den vite mannen upptäcks vara en bov och naturfolken får chans att yttra sig om den saken. I stället för att bara bli skjutna, så kan de nu säga vad de vill på YouTube.
Medicinen:? Vad ska man göra? Alla har åsikter om den saken.
Men... hur bromsar man ett tåg som rullar i utförsbacke utan förare? Somliga hoppas att det ska krascha mot Mayakalendern och välta.
Den 21 dec kommer nog folk att samlas i stora grupper på strategiska ställen, nära himmelen, för att där invänta smällen.
Kanske det blir folkvandring till Anderna, där man nog kan söka skydd hos indianshamaner, som förhoppningsvis är så kloka att de befinner sig på rätt ställe när det smäller?
Jag ser allt detta som yttringar av ”samma sak”, det är människans utveckling för att lära sig hur hon ska handskas med sitt sinne för att uppnå det som vi kallar lycka eller frihet.
Hon styrs av instinkter, dvs omedvetna reaktionsmönster, betingade reflexer, som hon ännu inte rår över, trots att hon har försökt lära sig i tusentals år.
Vi måste lära oss hur de fungerar, från den första elektriska impulsen, via transmittorämnen och känslor, till det psykiska resultatet på både kort och lång sikt.
Och varje årtionde ser vi den saken från en ny sida. Och glömmer den föregående.
Omkring 1968-70 gick en stor våg över världen, en impuls av andlig energi, som fick unga människor att vakna, var och en på sitt sätt, i enlighet med den personens egna tankar, drömmar och karma.
Det gick rykten om att LSD skulle ha uppfunnits av amerikanska militären och ”kapitalismens intressen” för att oskadliggöra denna impuls och få alla ”religiösa idéer” att framstå som effekter av knark.
Varefter den teorin kallades paranoia.
Dagens konspirationsteori handlar om att vi är försökskaniner för den tekniska utvecklingen på så vis att de vill testa hur folk reagerar på strålning för att därmed kunna modifiera nya frekvensvapen, som oskadliggör människor utan att skada dem på annat sätt. Exempel är åksjukevapnet och mikrovågskanonen.
Speciellt dåligt rykte har HAARP tillsammans med begreppet chem.trails.
Kundalini
Så har jag fått ett intryck av att många numera råkar in i en ofrivillig ”kundalini arousal” utan att ens ha hört talas om vad det är.
På vårt västerländska språk kan man säga att det innebär att kroppen renas från sina blockeringar genom att man hamnar i en våldsam psykos efter vilken man kan sägas vara pånyttfödd.
Men det krävs att man använder tillståndet till introspektion, i stället för att ta bort det med psykofarmaka, vilket inte är så lätt i vårt samhälle, som kräver att man går till jobbet.
Det är inte alla som har chansen att vara isolerade i skogen, tillsammans med en förstående guru, i tre år, vilket antagligen skulle vara det bästa.
Och våra terapeuter vet inte heller något om hur man handskas med kundaliniupplevelser, som kommer av att ens utveckling plötsligt går för fort för att nervsystemet har blivit överstimulerat.
När man akut är i detta tillstånd av hög energi kan man få en enorm ”flow” som är parad med det som C G Jung kallade synkronicitet och det kan lätt kan göra så att man får förföljelsemani. ”Vem är det som vet vad jag tänker??? Jag är förföljd? Men hur? Det här kunde ingen veta – alltså är jag avlyssnad eller spionerad på.” Och bevisen kommer. Man finner det man söker.
Det är ett stadium, som man lätt kan fastna i om man börjar tänka på det för mycket. Då förstärks det mer och mer och man börjar bekämpa eller fly ifrån denna osynliga fiende, som under tidernas lopp har varit Djävulen, UFOs, CIA, SÄPO och nu senast någon med tekniska metoder, kanske militären eller mobilföretagen. Troligen underställda Illuminaterna och the New World Order.
Samtidigt som andra glatt skriver allt om sig själva på nätet för att synas så mycket som möjligt!
Johannes av Korset skrev noggrann information om hur man skulle göra för att Djävulen inte skulle kunna höra vad man tänkte! Så problemet är inte nytt.
Psykiska problem verkar ha varit ”på tapeten” extra mycket de senaste 10 åren Det ligger i tiden.
Elektriciteten inom oss och elektriciteten omkring oss tar ett hopp i utvecklingen och det gäller att förstå hur det fungerar.
Det verkar finnas många tonåringar, som säger att de ser andar och att de blir rädda.
Förr använde man trummor, fasta, mantra osv för att stimulera hjärnan så att man skulle få upplevelser och sätta fart på sin utveckling, men det behövs knappast i dagens samhälle där vi redan har mycket annat, som överstimulerar nervsystemet.
Det kanske är de 20% av människorna, som kallas ”hsp”, som inte klarar av all denna påverkan eftersom de har ett känsligare nervsystem än andra.
Strålning, droger, alkohol, stress, näringsbrist och metallförgiftningar kan fungera som förstärkare på impulserna i nervsystemet. Det kan även vanliga elektriska grejer göra.
De kan öppna för upplevelser, men många kan inte rikta sinnet så att upplevelserna blir positiva.
Upplevelsers innehåll styrs av ens egen karma och ens egna tankar och inom religioner tog man förr hand om den saken i tempel och kloster och även inom shamanismen, men vi har nog i dag inte riktigt den medvetenheten om psyket och andevärlden.
Vi tror vanligen att det inte spelar någon roll vad man tänker. ”Det är ju bara fantasi” har jag hört folk säga i debatter.
Man måste ha två vingar om man inte ska kraschlanda när man försöker flyga.
Strunta i instinkterna, sade Buddha. Då tröttnar de och försvinner!
Bekämpa dem, sade kristendomen. Gud ska vinna!
Låt dem också tjäna mig, sade Krishna. Hela skapelsen är jag!
Jag vill ha mera pengar, säger världen. Tänk på din utbildning och dina aktier!
Det blir bra om vi ökar produktionen, säger politikern. Konsumera mera!
Vi löser problemet med bättre teknik, säger grabbarna. Mera maskiner!
Jag känner mig stressad, säger tonåringen. Ge mig en drink och ett piller!
Bäst att flytta till Mars, säger framtidsprognoserna. Bygg bättre rymdskepp!
Bundna till jorden ska människorna flyga i ringar, sade Harry Martinsson.
Kanske det snart kommer en ny energivåg?
Det sägs att de kommer ibland och 2012 har redan i förväg fått både bra och dåligt rykte. Men för att ha en stor effekt så behöver det inte hända så mycket mer än att en viss typ av människor föds.
Vad de egentligen vill får man veta 20 år senare.
Blicka framåt
Och nästa fas i det hela tycks vara att det nu föds en massa barn, som redan från början har denna starkare känslighet. De har ett lättpåverkat nervsystem och kallas ibland för ADHD och ibland för indigobarn.
De borde ha en klok andlig ledning i stället för mediciner, men tyvärr så har vi inga shamaner som kan ta hand om den saken. Vad vi har är läkare som skriver ut amfetaminliknande preparat till dem.
En del av dem kanske kommer att utveckla en ny medvetenhet i stället för att bli knarkare.
Ett exempel på en sådan måste väl vara Matias de Stefano i Argentina. Om 50 år kanske det finns många som är som han. Det vore väl fantastiskt! Vilka ögon!
free har gjort en liten kavalkad över gamla tider.
Det är en gratistidning, som du kan hämta i någon hälsokostaffär eller läsa på nätet.
Viveca Lammers
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar